V 5+0
Det räckte med att jag skrev i det förra inlägget att jag inte kände av några grav-symptom för att kroppen skulle vakna.
Redan i söndags började jag helt plötsligt att må så där halvrisigt på eftermiddagen. Det är inte så illa att jag skulle behöva kräkas men det lixom lägger lite smygande i bakgrunden. Det konstiga är att det inte alls är på morgonen jag mår så utan det kommer alltid på eftermiddagen och går oftast över till kvällen.
Jag går runt här och djupandas, dricker iskallt vatten och småler.
För så sjuk kan man faktiskt vara märker jag, ju mer illa jag mår desto gladare känner jag mig.
Jag tror att jag så sakta börjar acceptera att jag faktiskt är gravid!
AAAAAAAHHHHH, kan ni fatta, JAG ÄR GRAVID!
Nedräkningen fortsätter, nu är det 14 dagar kvar tills det är dags för VUL.
Jag väntar och längtar!
P.S
Jag misstänker att jag kommer att få äta upp det här inlägget om någon vecka, när jag inte längre ler åt mitt illamående men det gör inget. Det bjuder jag på, så det så!
Illamåendet må vara jobbigt, men det är ju samtidigt ett tecken på att allt går som det ska. Med det sagt ska man inte vara orolig om det råkar försvinna lite, det blev nämligen jag. :o) Man nojjar rätt mycket!
Jag mådde inte heller illa just på morgonen. Det var lite olika. Ibland från morgon till kväll, ibland med timmar av mindre illamående.
2 veckor kvar till ni får se underverket. Det kommer bli så härligt! Är glad för er!
m.
