Dagarna efter -
Det känns faktiskt redan bättre.
Fredagen och söndagen var hemska, har nog inte gråtit så mycket på flera år tror jag.
I dag har sambon äntligen fått tag på Sahlgrenska för att meddela resultatet av behandlingen.
Jag skulle höra av mig till dem när mensen kommer i december så skulle vi börja nästa försök i den cykeln,
äggplock skulle bli vecka 4-5 någon gång.
Vi kommer ju att vara i Thailand vecka 1-3 så om jag inte få börja med sprutorna utan att lämna blodprov innan så tror jag att äggplocket snarare blir vecka 6. Menmen, det känns som om det är en evighet tills dess!
Nu ska jag försöka bli normal igen, har ju inte känt igen min kropp sedan augusti så det kan kanske ta en stund.
Mensen började inatt, vaknade vid 04 av att jag hade fruktansvärt ont. Det var bara att släpa mig upp, värma vetevärmaren och knapra piller. Nu på eftermiddagen känns det bättre men förmiddagen har inte varit rolig.
Nu ska jag välja tapeter till vardagsrummet, det gäller att hålla sig sysselsatt!
Det är över..
Nej, det gick inte! Ingen bebis för oss den här gången. =(
De sista dagarna har varit fruktansvärda.
Testade i fredags som planerat och fick ett solklart minus på ett test från Clear Blue.
Tvingade mig själv att bita ihop hela dagen för att klara av jobbet men bröt ihop totalt på kvällen och bara grät.
Lovade sambon att göra ett nytt test på lördagen (rd14) och gissa om jag blev fundersam då det nästan på en gång skymtar något svagt på den plats där "plus-strecket" ska vara. Tog ytterligare ett test i samma urin och fick samma resultat. Först några fjuttiga prickar och sedan där bakom ett yttepyttesvagt streck. Började så klart att hoppas igen.
Därför blev livet inte precis bättre när jag i morse testar igen med likadana test fast från en annan förpackning och får fetminus!
Livet känns skit! Jag försöker fortsätta som vanligt men allt känns så meningslöst.
Nu kommer vi med all säkerhet inte att hinna med något nytt försök i år, det gör ju inte saken lättare.
Om vi bara haft ett ynka litet embryo i frysen så hade allt känts mycket lättare tror jag.
Får se om jag klarar att ringa till Sahlgrenska i morgon och meddela resultatet. Man måste ringa mellan 13 och 15, jättebra tid! Vem fan vill sitta på jobbet och ringa ett sådant samtal och gråta? Inte jag iallafall. Vi får se hur det bli, sambon har sagt att han kan ringa.
Nu ska jag krypa tillbaks under min mörka sten och slicka mina sår.
Förhoppningsvis så känns det bättre om några dagar när jag har landat lite.
Ruvardag nr 11
Kunde inte hålla mig, jag har tjuvtestat!
Både i går och i dag men det blev minus så klart! =(
Känns ju inte lovande inför testdagen på lördag.
Fick ett mindre bryt i går eftermiddag igen, tårarna bara rann.
Det konstiga är att så fort jag fått gråta lite så känns allt bättre igen och jag kan försöka hoppas lite till.
Sitter och lusläser internet efter folk som testar totalt och onekligt minus på rd 11 men ändå fått plus på testdagen, det finns som tur är några stycken. Jag väljer att tro att jag är en av dem.
Snälla, håll tummar och tår för oss.
Jag kommer att bli knäpp om det inte går vägen.
Ruvardag nr8
Jaha, då har jag brutit ihop för första gången sedan behandlingen påbörjades!
Vi som haft så mysigt i helgen med hotellvistelse och shoppingstros.
Fram tills igår kväll var jag till och med ganska säker på att jag kanske är gravid trots allt.
Men så vaknade jag i morse, tyckte att brösten ömmade lite mindre och genast byttes den positiva känslan till en negativ.
När jag senare gick på toaletten och såg en pytteliten färgskiftning på trosskyddet så var katastrofen en faktum.
Jag lyckades hålla mig skapligt normal så länge jag var kvar på stan, men så fort jag kom hem sprutade tårarna.
Vet inte ens varför jag grät men tårarna gick inte att hejda. Snacka om att det här är en känslomässig berg- och dalbana!
Jag vet att det inte är ovanligt att man till och med kan blöda lite även om man är gravid, men min lövtunna fasad av lugn klarade tydligen inte av ens en liten färgskiftning. Kan tillägga att det inte kommit något mera under resten av dagen.
Nu ska jag plocka ihop bitarna av mig själv och försöka limma ihop min lugna fasad så att jag överlever veckan.
Ruvardag nr6
Ännu har jag inte blivit helt galen.
Det kan gå långa stunder utan att jag överhuvudtaget tänker på att jag ruvar.
Inga symptom ännu heller, brösten ömmar ju men det har de gjort sedan äggplocket så det räknas inte.
Igår eftermiddag testade jag med ett gravtest från testlagret om ägglossningssprutan gått ur kroppen och det hade den.
Så kissar jag fram ett plus från och med nu så är det äkta! Det ni!
En av mina äldsta vänner är här på besök över helgen och på lördag ska vi lyxa oss med en natt hotell,. Allt för att få tiden att gå så fort som möjligt. Det ska bli jätteskoj.
