mostermaggan

Då var det klart, vi har gift oss!! =)
För ca tre veckor sedan frågade en vän till mig om vi inte skulle hänga på dem och gifta oss samtidigt.
Vi skrattade lite åt det först men sedan tyckte vi "- varför inte?". Snabba ryck alltså, bara att fixa ringar, kläder och hotell.
Det blev en jättemysig dag och solen gjorde sitt bästa för att hjälpa till. Efteråt åt vi en goood middag och spenderade natten på hotell Avalon här i Göteborg, helt perfekt tyckte både jag och sambon. =)

Igår var jag på VUL på Göteborgskvinnoklinik, det var mvc som skickade mig dit.
Läkaren där var jätte bra och förstod precis hur oroliga vi varit och är. Vi fick återigen se vår lilla skatt, h*n levde rövare som vanligt. Sååå mysigt att se! Läkaren konstaterade att tappen var lång och stängd och att bebis såg pigg ut och stämde fint i storlek. Hon visade oss ett litet område vid ena kanten av fostersäcken där blödningen skulle ha kunnat komma ifrån. Hon sa att vi skulle tänka oss att hela livmodern var full av stora blodkärl, att när fostret växer och vill ha mer plats så är det inte så konstigt om det knuffar på ett blodkärl som då går sönder. Hon tyckte att vi skulle försöka att inte oroa oss för mycket och att vi skulle glädjas åt att vi kommit så långt som till vecka 13. Hon sa också att om jag skulle få fler blödningar så kunde vi alltid ringa direkt till dem och se om det fanns en ledig tid så att vi slipper sitta på akuten.

Just nu känner jag mig alltså ganska lugn. Jag har varit helt fri från färgade flytningar i två hela dagar och magen växer så det knakar. På torsdag är det dags för inskrivning på MVC, det ska bli spännande! =)

Två dagar fick allt vara lugnt, sedan var det dags igen!
I torsdags förmiddag som kom det mera blod, inte jättemycket men ändå så att det droppade i toaletten.
Tänkte att den här gången ska jag hålla mig lugn, så jag ringde det nummer som finns till gynakuten. Tänkte att dom kunde hjälpa mig att avgöra om det var värt att åka in eller inte. Fick prata med världens otrevligaste människa, det går minsann inte att Prata med någon på akuten fick jag veta. Behöver man prata med någon så får man ringa sjukvårdsupplysningen. Det slutade med att jag lade på luren, började grina och ringde sambon som kom och hämtade mig så att vi fick åka in iallafall.

Efter att återigen ha spenderat massa timmar i de obekväma sofforna fick vi träffa den konstigaste läkaren hittills.
Han talade snabbt om för oss att ca 20% av alla gravida kvinnor blöder i början och att av dessa 20% så blir 50% missfall och för 50% så går det bra. Han undersökte mig och när det sedan blev dags för VUL som vänder han bort skärmen så att vi inte ska få se. "- Jag tänker inte demonstrera någonting nu utan det får man ta i ett senare skede" sa han. Han tittade och mätte lite och sedan sa han att allt såg bra ut. Jag frågade om man kunde se vart blödningen kom ifrån den här gången men det kunde man inte sa han. Sambon försökte fråga om det verkligen vad 50% risk för missfall även om allt såg bra ut så här långt och jo, så var det sa han. Men i nästa andetag så säger han, "- Det kommer säkert att gå bra det här! Utrusta er med lite is i magen, räkna med att det kommer att blöda fler gånger och försök att inte oroa dig så länge du inte får kraftiga kramper!.

Vi visste inte vad vi skulle tycka när vi gick därifrån. Läkarna på IVF-kliniken menade ju att när man sett att fostret utvecklas som det ska så är risken väldigt lite för missfall även om man blöder. Vi har pratat massor här hemma och väljer att tro på dessa läkare, annars kommer vi ju att bli tokiga. Vi har också bestämt att vi ändå ska göra lite som den här läkaren sa. Vi ska försöka strunta i om det kommer lite blod så länge det är likadant som de tidigare gångerna.
Därför åkte vi inte in i går igen när jag på eftermiddagen fick en till liten blödning, dock mindre än den förra. Precis som tidigare så slutade det direkt och gjorde inte ont, så jag räknar med att det inte var farligt.

Den söta damen på MVC ringde mig i torsdags kväll och meddelade mig att hon bokat en ultraljudstid åt mig redan på måndag. Det ska bli jätteskönt att få träffa en läkare på en bokad tid och inte en som bara vill slänga ut en efter 2 minuter. Jag ska fråga henne vad hon anser att vi ska göra om blödningar fortsätter och om allt ser bra ut har vi bestämt att vi ska försöka sluta oroa oss och vara glada istället.

Nu ska jag göra mig klar för dagen, idag hände det stora grejer ska ni vetat.
Jag får berätta om det senare för just nu är det hemligt!

BLOD!

Igen, aldrig ska man få pusta ut!! =(

Vaknade i går morse och upptäcker till min stora fasa att det droppar färskt blod när jag sitter på toaletten. Inte mycket annat att göra än att hoppa i kläderna och åka in till gynakuten igen.

Väl där fick vi vänta ca två timmar och blödningen avtar under den tiden. När vi får träffa läkaren så säger han när han undersöker mig att han inte ser någon blödning, bara lite rester av färgade flytningar. Sedan är det dags för VUL, skärmen är vinklad så att det speglar sig och jag ser ingenting. När läkaren äntligen slutar se så bekymrad ut och istället börjar prata så fick jag be honom att vrida skärmen lite så att jag också fick se. Han visade oss en liten pyttebebis som for runt som en liten tok. Jag blev så klart jätteglad men hör läkaren säga något om att nu ska vi bara få in hjärtfrekvensen också och det kan ju vara lite knepigare ibland. I min hjärna hinner jag tänka " men gud, kan fostret röra sig fast hjärtat inte slår, lever det bara med hjälp av navelsträngen då eller". Så var så klart inte fallet och bara sekunden efter så syns hjärtat som slår så fint.

Precis som förra gången så kommer inte blödningen från där fostersäcken sitter utan från ett annat ställe i livmodern. Läkaren säger att så länge det finns en blödning i livmodern så ökar risken för sammandragningar och jag är därför sjukskriven tills nästa torsdag då jag ska på inskrivning på MVC. Han avslutar med att säga att kommer det mer blod eller om jag får ont så ska jag komma in igen.

Ganska lättade med ändå oroliga över att han var så allvarlig går vi ut från akuten och jag går på toa innan vi ska åka. Då droppar det blod igen, säkert därför att läkaren var där och petade. Det slutar dock väldigt snabbt även denna gång. Vi åker hem, jag springer på toa stup i kvarten och det kommer inte en gnutta blod. Men sedan på eftermiddagen när jag står och lagar middag så känner ju hur det riktigt rinner och mycket riktigt, det kom ytterligare en "dos" med blod. Det konstig är att det verkligen kommer i stötar och sedan inget mer efter det. När jag gick på toa innan vi skulle sova på kvällen så droppade det igen men sedan dess har det inte kommit en droppe. Bara väldigt sparsamt med ljusbrunt när jag torkar med, skönt!

Ringde min MVC idag och dom lovade att boka en extra ultraljudstid åt mig ganska snart så att vi får kolla så att allt ser bra ut.  Jag blev jätteglad då jag trodde att jag skulle vara tvungen att tjata, böna och be för att få deras hjälp. Den gulliga sköterskan sa tom "- Alla graviditeter är ju värdefulla men en ivf graviditet är ju alltid extra värdefull så det är klart att du inte ska oroa dig i onödan". Dom väntar bara på mina journaler från akuten så ska de ringa mig med en tid sedan, skönt!

Själv kan jag inte göra annat än att krama min lilla lycko-voododocka och hoppas på det bästa.

Håll en tumme eller två för oss är ni snälla!

Tänk vad tiden går fort ändå!
Jag är redan i vecka 11, känns helt sjukt. Men jätteskönt!
På något sätt så är mitt nästa delmål att överleva vecka 12, även om läkaren på det förra VUL:et sa att när vi sett att allt stämde så bra så är missfallsrisken lika liten som efter vecka 12 i vanliga fall.
Sambon tror stenhårt på vad läkaren sa men jag måste sätta upp små delmål iallafall, först vecka 12 och sedan blir nästa vid inskrivningen på MVC den 23:e.

Annars mår jag som vanligt nu för tiden. Ganska illa till och från, men jag överlever och har nästan börjat vänja mig vid att må så här. Nytt för veckan är däremot en fruktansvärd huvudvärk, det har jag inte vant mig vid! Flera gånger varje dag så dyker den upp, den sitter över ögonen och pannan. Helt vidrigt! Jag har googlat lite och det verkar vara ganska vanligt med huvudvärk så här i början innan kroppen har vant sig med alla hormoner. Jag hoppas att det beror på det och att det kommer att gå över snart!

Magen växer också så det knakar, fast jag ser mest tjock ut.
Kanske är jag bara tjock för att jag äter så mycket också, men det känns inte riktigt så.
Kulan sitter lixom lite för långt ner för att bara vara fett. Håll till godo med den dåliga bildkvalitén, sambon är inte hemma så jag fick knäppa själv.