mostermaggan

Allt är kaos och uppochner
I fredags vid 14.30 när jag står ute på gården på jobbet och vaktar fritidsbarn så märker jag hur det börjar rinna något mellan mina ben. Får panik och rusar in, och mycket riktigt. Hela trosan är full med blöd, hemskt mörkrött blod. Sitter kvar en stund för att se om det kommer mer men det gör det inte. Försöker hålla mig från att bryta ihop och smsar sambon att han måste ringa SU och be att vi får komma dit. Sitter som förlamad ute bland barnen på jobbet tills klockan blir 16 och jag kan smita hem utan att någon misstänker något. På vägen hem känner jag återigen hur det börjar rinna blod, har bara ett ynkligt trosskydd på mig så jag skyndar mig så mycket jag bara kan. Väl hemma så blöder jag inte längre men mensvärken slår till ordentligt.

Sambon kommer hem och jag kastar mig om halsen på honom och bara gråter, tycker inte att det är rättvist!
Han berättar att vi fått en tid på SU på måndag 8.40 för VUL, men att dom tyckte att vi kunde åka till gynakuten om vi var oroliga. Vi går runt som i dvala och försöker fixa med mat, för mitt illamående verkar strunta totalt i att jag blöder.
När jag står vid spisen känner jag återigen hur det kommer mera blod, men nu har mensvärken avtagit helt.

Efter mycket om och men så bestämmer vi oss för att åka in till gynakuten.
Vi kommer dit vid 21 och då blöder jag inte alls längre. Vid 00.30 får vi äntligen komma in och träffa en läkare. Hon är jättegullig och förklarar innan undersökningen att hon inte är säker på hur mycket som kommer att synas på VUL, det är tydligen väldigt olika så här tidigt. Hon undersöker mig först och klämmer och känner på magen, jag har inte ont alls och det är bra säger hon. Sedan är det dags för VUL, hon tittar på skärmen en stund först innan hon börjar visa och berätta för mig. Det syns en tydlig fin hinnsäck som motsvarar vecka 6+ och i den se man tydligt en rund prick som är gulkroppen. Men det syns inget foster! Läkaren menar att så här kan det se ut i en helt normal graviditet så här tidigt och att det om några dagar i sådana fall går att se ett foster. Blödningen tror hon kommer från ett område bredvid hinnsäcken men den ska inte i sig vara ett missfall.

Vi blev med andra ord inte ett dugg klokare.
Det var ju skönt att blödningen inte var ett solklart missfall, men jag ville ju så klart se ett foster med pickande hjärta!
Nu måste vi överleva tills på måndag då vi får se vad SU säger, jag kommer nog knappt att våga gå dit.
Blödningen slutade iallafall där på fredagskvällen och har inte synts till sedan dess, det är skönt.

Håll alla tummar ni har för att allt är som det ska är ni snälla!