mostermaggan

Nu är det klart, vi är husägare!!
Känns jätteroligt även om jag får lite panik över att vi ska köpa något för såå mycket pengar.
Nu måste vi bara lyckas få en liten knodd också så att vi fyller ut huset lite, känns lite stort med 200kvm för bara oss.

Ruvningen går väl ganska bra fortfarande, dock så börjar jag tänka mer och mer på det.
Inte så konstigt kanske men tiden går ju så långsamt när man går och analyserar minsta lilla grej.

Igår morse dök testnarkomanen upp och krävde ett litet tjuvtest.
Ett stort fint minus blev det så nu är ägglossningssprutan helt ute ur kroppen, det känns skönt att veta.

Nu har jag lovat mig själv att inte testa förrän tidigast på tisdag nästa vecka, det är då jag borde få mens om det här var en normal cykel. Jag vet att det kan tyckas som självplågeri att tjuvtesta så tidigt men jag är helt enkelt för nyfiken för att låta bli. Sen är det så i min sjuka värld att ska man tjuvtesta så måste man göra det så pass tidigt att man fortfarande kan tänka "-jaja, det gör inget att det blev minus, det är för tidigt för att synas iallafall".

Nog svamlat om detta, nu ska åka hem till min syster äta tacos och busa med min älskade systerson.

Det måste sitta någon där uppe som tycker att jag har gjort mig förtjänt av en hel del tur just nu!

Vi var på SU idag, först för att kontrollera att jag inte blivit övertsimulerad och sedan för ET.
Allt gick över förväntan!
Vi fick veta att det inte alls hade funnits 18 ägg utan 13, sköterskan måste ha läst fel när hon sa det till oss.
Nu till det roliga, av de 13 äggen så var det 12 som blev befruktade!

Jättehög befruktningsgrad så läkaren, det var roligt.
Av dessa 12 små ägg så fanns det idag 5 jättefina 4 celliga embryon som väntade på oss.
Ett till mig och 4 till frysen. Kan ni fatta, 4 till frysen!! Jag är sååå glad!

På husfronten går det också helt sjukt bra.
Min far flög ner hit igår och besiktade huset åt oss, han hittade som tur var inga allvarliga fel.
Därför har jag precis ringt mäklaren och meddelat att vi vill köpa huset!.

Tänk, om allt går som det ska kommer vi att bli både husägare och föräldrar samma år!
Det vore ju helt underbart!

Nu är vi hemma igen.
Allt gick jättebra, av 20 äggblåsor så fick de ut hela 18ägg!
Det var betydligt fler än vad jag någonsin hade vågat hoppas på.

Ingreppet gick bra, visst gjorde det lite ondare än förra gången trots att jag fick dubbel dos morfin men det kan jag ta.

Nu är det bara att vänta och hoppas.

Ni kan väl även hålla en tumma för att jag slipper överstimulering.
Tydligen finns en risk för det och jag måste göra ett UL på fredag innan de godkänner mig för ET.

Nu ska jag vila magen i soffan lite och sedan kommer mäklarna och tittar på vår lägenhet. Det ska bli spännande att höra vad de tror att vi kan sälja den för.

Det blir äggplock på onsdag!!

Nu är det bara att hålla ut de sista dagarna, för det börjar bli ganska obehagligt att trippa fram med försiktigt steg för att inte äggstockarna ska hoppa runt.

Ringde igår och fick min ordination för fortsatt behandling. Jag skulle spruta med 150 enheter då på kvällen och sedan ska jag sänka dosen till 112,5 lördag och söndag. Det är dags för den läskiga ägglossningssprutan på måndag kväll klockan 22 och sedan får jag vila från mediciner fram tills onsdag kl. 10.00.

Jag har fortfarande en bra känsla för det här försöket, vi får bara hoppas att den visar sig stämma så att de på onsdag får ut några fler mogna ägg än förra gången.

Nu ska jag försöka få tiden att gå så snabbt den kan, lite shopping kanske hjälper! =)

Då var första ultraljudet avklarat för den här gången.
Det gick bra tror jag. Han hittade typ 8 äggblåsor som var mellan 13 och 15mm stora på den ena sidan och mellan 8 och 10 i samma storlek på den andra sidan. Sedan såg han minst 10 till på varje sida som var ca 1cm sa han.

Tydligen ligger jag nu i riskzonen för att bli överstimulerad istället.
Blir lite fundersam, två gången nu under ultraljud har jag fått frågan om vad jag har för diagnos. Ungefär som om dom ser något konstigt och vill få det bekräftat. Tänkte att jag skulle ha frågat läkaren om detta efter att undersökningen var klar men glömde så klart bort det när han började prata om överstimulering och nya blodprov. Får ta det nästa gång helt enkelt.

Han hade väldigt svårt att bestämma sig för hur vi skulle fortsätta, mumlade något om att han inte vågade låta mig sänka sprutdosen men inte riktigt vågade låta mig fortsätta heller. Beslutet blev att jag ska spruta med samma dos (150) ikväll, ringa i morgon och få svar på blodprovet jag lämnade och då ska jag få veta hur fortsättningen blir.

Jag hoppas att jag slipper gå så många dagar till då magen spänner ganska så rejält nu och jag har äl-flytningar i massor.

Annars är jag jätteglad över resultatet idag, det kanske jag inte fortsätter att vara om jag blir sjuk. Jag är iallafall glad över att kroppen reagerar på ändringarna av behandlingen, det ger mig hopp om att det kan bli en annan utgång också.

Bara att snällt vänta tills i morgon och se vad doktorns dom bli. Fick iallafall svar på östradolvärdet redan i dag, det låg på 2,05. Hoppas på att det är ett bra värde, någon som har något att jämföra med?




Jag längtar tillbaka till solen i underbara Thailand!!

Det gick bra!

Kan ju inte påstå att jag varit vidare fokuserad på mina arbetsuppgifter under dagen idag men till slut så blev iallafall klockan 14.00 och jag kunde slå numret till SU med lite darriga fingrar.
Fick prata med en jättegullig sköterska som sa att allt såg bra ut och att jag ska komma på UL på torsdag kl.11.30.
Jag frågade iallafall om värdet på östradiolet och det var 0.56 sa hon. Förra gången hade jag bara 0,12 på mitt första blodprov så det känns jättebra att det är så stor skillnad. Visserligen lämnade jag prov på sprutdag 5 förra gången men ändå.

Jag känner av magen mycket mera idag, om jag hostar eller sätter mig ner lite för hårt så lixom skumpar det där inne.

Nu ska jag försöka ta det lugnt och hoppas att jag får se mååånga fina äggblåsor på ultraljudet på torsdag.

Tänk om tiden kunde gå lite snabbare!!
Jag vill att det ska vara måndag eftermiddag nu så att jag ska ringa SU och få svaret på mitt blodprov.
Jag är nog mer nervös över det här provresultatet än jag har försökt låtsats om.

Hela dagen idag har jag gått omkring som i min egen lilla bubbla. Med jämna mellanrum kommer jag på mig själv med att sucka djupt, tror att det är för att jag inte djupandas ordentligt. Det är som ett svagt tryck över bröstkorgen det gör att jag andas för ytligt, misstänker att det är oro/ångest som ligger bakom detta fenomen.

Jag försöker att inte bry mig om det så mycket, finns iallafall inte något jag kan göra åt saken förrän i morgon när jag vet hur allt ligger till. Min största fasa är att återigen få höra av sköterskan "- Det har inte hänt så mycket, fortsätt med samma dos och kom tillbaka för nytt blodprov om två dagar". Eller jag menar, okejdå om hon säger så, men jag vill iallafall få höra att den här högre dosen har gjort någon skillnad. Jaja, det är bara att försöka härda ut tills i morgon helt enkelt.

I övrig mår jag fortfarande ganska bra, har till och från en lite dov huvudvärk som jag känner igen från förra gången.
Sedan i går har det även börjat sticka och dra lite i trakterna kring äggstockarna, mest på den vänstra men även på den högra sidan. Jag intalar mig själv att det är ett bra tecken!

Jag återkommer i morgon med besked.

Det gick bra att ta sprutan i går kväll också, så nu börjar nervositeten över stickandet släppa. Skönt!

Lite nervös blev jag dock när jag igår började räkna efter hur länge min räcker. Den räcker tills på måndag om jag inte gör något fel och visst jag ska till SU på måndag för att lämna blodprov och de hade säkert kunnat fixa ett recept åt mig då. Det kändes dock lite riskabelt att vara ute i sista minuten så jag ringde idag och bad om ett nytt recept, en snäll sköterska lovade att fixa det åt mig och vips så fanns ett recept på apoteket. Det var nog tur att jag fixade det idag för hon på apoteket fick trixa lite för att se till att sprutan fanns hemma tills på måndag eftermiddag.

Jag älskar Sveriges högkostnadsskydd!
Känns helt underbart att bara kunna gå och hämta ut medicin för flera tusen utan att behöva betala en endaste liten krona. Jag älskar elektroniska recept och att man så enkelt kan logga in på apotekets hemsida, klicka lite och vips så är medicinerna beställda och på väg till valfritt ställe. Tänk om allt här i livet kunde fungera lika enkelt. Jag kommer aldrig mer att gnälla över att vi betalar så mycket i skatt i det här landet, det är ett som är säkert!

Nu hoppas jag att helgen går i en rasande fart så att jag får veta hur jag svarar på den nya sprutdosen.

Det var en inte allt för kaxig tjej som laddade sprutan igår kväll vid nio tiden.
Trots att jag det gick skapligt förra gången med sprutorna så kändes det allt lite nervös, mest nervös var jag över vart jag skulle sticka.

Det gick dock jättebra! Jag är ju så himla duktig! =)
Det sa jag iallafall till mig själv efter att sprutan var tagen då sambon inte var hemma.

Nu är vi alltså på gång på riktigt och det känns otroligt bra!

Jag antar att jag får skylla mig själv för att jag i förra inlägget skröt över bristen på biverkningar, för här sitter jag nu!
Varm som en kamin och kan omöjligt sova trots att jag var supertrött när jag gick och lade mig för ca 2 timmar sedan.

Om 6 timmar ska jag kliva upp, skjutsa sambon till jobbet och svischa förbi Sahlgrenska för blodprovet. Vi får hoppas att värmevallningarna iallafall betyder att jag är nedreglerad som jag ska.

Jag återkommer senare i eftermiddag när jag fått svaret på blodprovet.

*Uppdatering*

Mina värden såg bra ut. Jag ska börja spruta med 150 på onsdag och lämna nytt blodprov på måndag.

Hemma igen!

Det var verkligen superskönt att komma iväg på en liten semester!
Vi spenderade 11 dagar på den lite småflummiga ön Koh Chang och sedan avslutade vi resan med 3 dagars tokshopping i mitt älskade Bangkok. =)

Jag började spraya den 3/1 och är alltså redan inne på spraydag nr 15 utan att jag riktigt har hunnit tänka på det, bättre kan det ju knappast bli! Den här gången sprayar jag med supricur och har knappt märkt av några biverkningar alls. Förra gången då jag sprayade med synarela minns jag att jag hade huvudvärk och riktiga värmevallningar, så detta var en glad överraskning.

Det gick över förväntan att smyga med sprayandet inför de oinvigda familjemedlemmarna.
Mitt lilla kylfodral till sprayen fungerade jättebra och var lätt att gömma i strandväskan.
Måste säga att jag är 1000ggr mer avslappnad när det gäller sprayandet den här gången, förra gången tog jag sprayen 3ggr om dagen med exakt lika lång tid mellan gångerna. Den här gången ska jag ju spraya 4 ggr/dag men det har diffat ganska mycket mellan de klockslag jag sprayat på.

Jag gör det med gott samvete då en sköterska på SU svarade på min fråga om spraytider med "- Spraya första ggn när du går upp och sista ggn när du går och lägger dig, sedan försöker du sprida ut de andra två gångerna under dagen så gott det går." Hon tyckte inte alls att jag var tvungen att ställa någon klocka för att kliva upp vid samma tid under semestern så det har jag därför inte heller gjort. Jätteskönt har det varit!

Mensen dök upp på spraydag 10 och det stämmer ju skapligt mot förra gången, den här gången var det dock ingen syndaflod utan mer som en vanlig mens. Om det har med de olika sprayerna att göra eller om det bara är olika från gång till gång vet jag inte men jag tackar och tar emot.

På måndag ska jag till SU och lämna blodprov, bara att hoppas att nedregleringen har fungerat som den ska trots de oregelbundna tiderna. Om allt är som det ska får jag troligtvis börja spruta i mitten av veckan.

Nu ska jag fortsätta att packa upp alla mina fina inköp!

Ja, det närmar sig faktiskt. Det känns som en evighet har passerat sedan det förra försöket men nu är det snart dags att börja med sprayandet igen.

Vad har hänt sen senast? Ja, inte mycket.
Jag ringde Sahlgrenska för att försöka få svar på mina frågor men det gick inte så bra.
Pratade med en sköterska och jag blir lika förvånad varje gång över hur klumpiga de kan vara när de uttrycker
 sig. Jag tycker att dessa människor som möter människor i kris borde vara experter på att bemöta patienter. Att få raka svar på sina frågor är nästan omöjligt verkar det som.

När jag frågade om det här med hur de graderar sina embryon så får jag till svar "- Men om dom säger att det är ett fint embryo räcker inte det?". NEJ ville jag skrika i luren, inte om de ljuger när de säger det.
Det slutade med att jag grät när jag lade på och sedan ringde jag upp min syster, tokgrät och svor över hemska sköterskor. När jag lugnat mig lite säger storasyster försynt "- Men om du tänker efter, hade hon kunnat säga något så att du inte skulle vara ledsen nu? Du tror inte att du är ledsen för att det är din första kontakt med SU sedan misslyckandet?".

När jag tänker efter så får jag väl erkänna att jag troligtvis hade varit jätteledsen efter samtalet i vilket fall som helst, men jag tycker fortfarande att flera av de som jobbar på SU borde ta och skärpa sig. Så det så!!

Nu är allt bestämt iallafall, jag ska börja spraya den 3/1 och sedan ska jag lämna blodprov den 19/1 för att sedan troligtvis börja med sprutorna ca den 21/1.  Det känns bra, vi kommer att vara i Thailand nästan hela sprayperioden så den tiden kommer troligtvis bara att flyga förbi.

Nu måste jag bara klura ut hur jag ska kunna umgås intensivt med en ovetande mamma, pappa och lillasyster i 14 dagar utan att de ska lägga märke till att jag sniffar nässpray 4 ggr om dagen. Inte så diskret med ett litet kylfodral bredvid solkrämen på stranden, men det får gå på något sätt.

Dagarna rullar på och jag försöker att inte tänka så mycket på vår barnlöshet.
Vissa dagar går det jättebra och andra dagar fungerar det inte alls.
Som igår när jag får veta att min storasyster är gravid igen. Dom lyckades även denna gång att bli gravida bara några månader efter att hon slutat med sina p-piller, jag vill också ha det så!!
Jag är jätteglad för deras skull men jag är samtidigt så avundsjuk att jag nästan dör!
Jag har bestämt mig för att försöket nu i januari ska lyckas så att vi kan vara gravida tillsammans. Jag måste tänka så annars blir det för svårt att riktigt glädjas med henne.

Den första vanliga mensen efter minusmensen är här nu.
Den kom som beräknat så kroppen sköter sig fint. Det är helt otroligt att man kan mixtra med den så och att den ändå fungerar som den ska efteråt. Jag ska försöka få tid att ringa Sahlgrenska nästa vecka, nu när jag kan säga lite mer säkert när nästa mens beräknas komma. Ska försöka få svar på några frågar som snurrat sedan förra försöket. Bland annat:

* Varför fick dom inte fram fler ägg som var mogna? Svarar jag dåligt på gonal-f?  Fick jag bara för låg dos eller vad? Kan tex Menopur fungera bättre för mig?

* Hur var sambons spermaprov? (Vet inte ens om de gör något riktigt test på provet man lämnar på äggplockardagen men jag skulle verkligen vilja veta om provet var bättre eller sämre från det förra han lämnade.)

* Hur graderar de sina embryon? (När jag frågade vid återföringen fick jag ju jätteluddiga svar men ville inte börja rota i det då.)

Jag har tusen saker till som snurrar i mitt lilla huvud men vi får väl se vad jag får för svar på dessa frågor först.

I övrigt kan jag meddela att tapeterna jag valde till vardagsrummet dagarna efter minuset blev super snygga. Nu är rummet så fint att jag vill byta ut nästan alla möbler vi har där inne. Men vadå, lite måste man ju få unna sig när man nu inte har någon bebis! Så ett nytt soffbord, en matta och en ny lampa är väl det minsta jag kan begära! =)

I dag har sambon äntligen fått tag på Sahlgrenska för att meddela resultatet av behandlingen.
Jag skulle höra av mig till dem när mensen kommer i december så skulle vi börja nästa försök i den cykeln,
äggplock skulle bli vecka 4-5 någon gång.
Vi kommer ju att vara i Thailand vecka 1-3 så om jag inte få börja med sprutorna utan att lämna blodprov innan så tror jag att äggplocket snarare blir vecka 6. Menmen, det känns som om det är en evighet tills dess!

Nu ska jag försöka bli normal igen, har ju inte känt igen min kropp sedan augusti så det kan kanske ta en stund.
Mensen började inatt, vaknade vid 04 av att jag hade fruktansvärt ont. Det var bara att släpa mig upp, värma vetevärmaren och knapra piller. Nu på eftermiddagen känns det bättre men förmiddagen har inte varit rolig.

Nu ska jag välja tapeter till vardagsrummet, det gäller att hålla sig sysselsatt!

Nej, det gick inte! Ingen bebis för oss den här gången. =(

De sista dagarna har varit fruktansvärda.
Testade i fredags som planerat och fick ett solklart minus på ett test från Clear Blue.
Tvingade mig själv att bita ihop hela dagen för att klara av jobbet men bröt ihop totalt på kvällen och bara grät.
Lovade sambon att göra ett nytt test på lördagen (rd14) och gissa om jag blev fundersam då det nästan på en gång skymtar något svagt på den plats där "plus-strecket" ska vara. Tog ytterligare ett test i samma urin och fick samma resultat. Först några fjuttiga prickar och sedan där bakom ett yttepyttesvagt streck. Började så klart att hoppas igen.
Därför blev livet inte precis bättre när jag i morse testar igen med likadana test fast från en annan förpackning och får fetminus!

Livet känns skit! Jag försöker fortsätta som vanligt men allt känns så meningslöst.
Nu kommer vi med all säkerhet inte att hinna med något nytt försök i år, det gör ju inte saken lättare.
Om vi bara haft ett ynka litet embryo i frysen så hade allt känts mycket lättare tror jag.

Får se om jag klarar att ringa till Sahlgrenska i morgon och meddela resultatet. Man måste ringa mellan 13 och 15, jättebra tid! Vem fan vill sitta på jobbet och ringa ett sådant samtal och gråta? Inte jag iallafall. Vi får se hur det bli, sambon har sagt att han kan ringa.

Nu ska jag krypa tillbaks under min mörka sten och slicka mina sår.
Förhoppningsvis så känns det bättre om några dagar när jag har landat lite.