mostermaggan

Jag överlevde!

Igår var det så dags för sprutinformation på SU.
Vi kom dit med andan i halsen då trafiken totalt förstörde vår fina tidsplan.
In i ett litet rum fick vi komma direkt när vi satta foten på avdelningen och sedan var det igång.

Mitt blodprov som jag lämnade dagen innan såg jättebra ut sa sköterskan så det var vara till att börja med sprutorna.
Varken jag eller sambon var väl allt för kaxiga när sprutan kom fram och nålen satt på plats. Sköterskan förklarade att jag bara skulle ta sprutan i högerhanden och föra den vändligt men bestämt hela vägen in i magen.
Ha! det trodde hon ja!

Det kändes som om jag inte hade någon kontroll på vart nålen skulle träffa, och jag hade ju ingen aning om hur hårt jag skulle pressa heller för den delen. Efter ett antal låtsas "hugg" mot magen där jag kände att detta kommer jag inte att göra, kom jag på det. På familjeliv hade jag läst om att man först kunde hålla nålen vilande mot huden och sedan bara trycka in den, den tekniken kändes mycket bättre för mig.  Sagt och gjort, sprutan satt där den skulle!

Så nu känns det som om allt börjar bli på riktigt.
Ikväll ska jag ta den andra sprutan, men den här gången sitter ju ingen sköterska och peppar mig.
Vi ska dessutom ut på vägarna och ta oss hem till min barndomsstad så jag misstänker att jag får ta sprutan i bilen. Men det ska säkert gå bra.

På måndag ska jag lämna blodprov för att se hur kroppen svara på behandlingen och sedan lutar det år UL i slutet av vecka.

Nu ska jag försöka slappna av i helgen och ladda inför det som komma skall.
Tror ni att man kan bli sövd under ruvartiden!? =)
Jag misstänker att jag kommer att bli helt knäpp under de veckorna.